Defileringar

Först en positiv nyhet från travronden.se.
http://www.travronden.se/nyhet/avel/asvt-och-st-diskuterar-nya-atgarder

Defileringar blev ett hett ämne sedan Erik Adielsson twittrade följande:

"Med tanke på det snäva tidsschemat mellan loppen nuförtiden så känns defileringar lite onödiga iallafall på vardagstrav.Eller vad tycker ni?"

Han fick stort medhåll på Twitter, men jag vill ändå ge mothugg. Jag är i vissa avseenden väldigt konservativ när det gäller travsporten. Vissa saker ska man inte hålla på att ändra... Varför ska vi ha defileringar?
1) Det är för mig främst en ordningsfråga. Defilering = ett tydligt tecken på att det är fem minuter till start. Inga andra ekipage ska befinna sig på banan.
2) Det är också en estetiskfråga. Det är lite som "line-up" för ishockeyn. Det ska vara snyggt och prydligt med hästar på rad. En slags respekt för de deltagande. Den som leder defileringen ska också hälsa på måldomaren. Helst vill jag också att defileringen ska se till marschmusik. Så konservativ är jag!
3) Jag är väldigt skeptisk till att det skulle spara så mycket tid för kuskarna. De lär (och ska) inte komma ifrån att det måste passera defileringsvolten för att inspekteras av både veterinären och ekipagekontrollanten.
4) Om kuskarna vill komma senare ut på banan, så finns det risk att de såsmåningom inte ens hinner med provstarten/erna. Då börjar de tänjas ytterligare på gränserna. Heta och besvärliga hästar kommer förmodligen att vänta tills det är dags för startbilen att rulla...

Jag föredrar defileringar och att kusken har FEM minuter på sig att fokusera på den häst som de ska köra. Det låter kanske som "hittepå", men det finns kuskar som kommer och hämtar hästen innan start och inte ens vet varken spår, distans eller startmetod. Hur påläst är man då? Hur fokuserad är man på sin uppgift, om man inte ens hinner defilera med hästen...

När jag började åka på trav, så var det mer regel än undantag att kusken som skulle köra också värmde hästen. Nu har de flesta kuskarna som kör ofta lyckats rationalisera bort även att värma hästen. Nu ska de tydligen inte ens hinna med att defilera? De bästa kuskarna kör numera nästa i alla lopp. Är det bra?


Om det är för tight för kuskarna, så bör nog fokus ligga på att lägga ytterligare tid mellan loppen istället.

Erik fortsatte med: "Det är så tight mellan loppen idag att värmningar, prat med tränare, vårdare och ev ägare ofta blir lidande."

Nu kan jag inte personligen uttala mig om Erik, eftersom jag aldrig haft honom som kusk. (Hört talas om de som har goda erfarenheter av Erik, vilket glädjer mig.) Däremot finns det några av Eriks kollegor i catchdriver-eliten som tydligt visat att de inte alls är intresserade av att ens försöka prata med tränare, vårdare och allra minst ägare. De "gömmer" sig till defileringen åker ut på banan. Sedan kommer de och hämtar hästen sent, så slipper de en massa snack. De visar sig inte heller innan tävlingarna för att föra en dialog om hästen/loppet. Det finns många som verkligen är engagerade och pålästa också, så jag vill inte döma alla.


Ett sätt att spara tid för "de stora" kuskarna är att slopa kuskintervjuerna. De har sällan någon intressant att säga ändå. Visst finns det undantag även här och Erik tillhör de som kan reflektera över saker. Jag tycker att det är vettigare att fokusera på ägarna istället och låta de få en minut i rampljuset. Det är oftast mycket gladare över segern och har också ofta en rolig story att dra om sin häst.

Rör inte defileringarna!

Livstecken

Oj, vad tiden går fort när man har roligt. Ingen efterträdare klar på bloggen ännu, så jag gnetar på med sporadiska inlägg tills vidare.

Fick många kommentarer på förra inlägget om "Svenskfödda avelshingstar". Hinner inte svara på alla, men rekommenderar att läsa dom alla.
Finns här!

Jag tar denna kommentar som jag känner att jag borde svara på.

Jag skrev: "I Sverige har vi heller inte haft samma import de senaste åren av högintressanta avelshingstar, vilket ger större utrymme för de inhemska avelsindividerna att hävda sig."

Joakim kommenterade: "-Va? Celebrity Secret. Laddie. Make It Happen. Holiday Credit. Judge Joe. Blue york Yankee(gick direkt till finland). Adrian Chip, Flirtin Man, Mythical Lindy, Up front Larry.
-Vi har väl aldrig importerat så många amerikanska unghästtoppar som nu. Högintressanta? Vem bedömmer det?
Men det är i vilket fall topphästar, med toppstammar."

Nja, jag ansåg att Sverige "inte haft samma import de senaste åren av högintressanta avelshingstar". Det är min åsikt och den behöver inte vara allmänt vedertagen. Flera hingstar som du nämner är intressanta (min åsikt) och någon enstaka kanske eventuellt att jag anse vara högintressant. Det är ingen av dessa som jag ser som en potentiell Pine Chip som känns som en "given" Elithingst. Visst kan någon av dessa bli Elithingst och jag tror det finns flera blivande A-hingstar av dessa.


Lite saker som blivit liggande. Fick läsa på olika forum och twitter m.m. att det var skandal och pinsamt att Ron Pierce endast fick en uppsittning på V75 när han gästade Åby för någon vecka sedan. Jag tycker inte att det är "jättekonstigt". Många har sina kuskar klara veckor innan det är dags för anmälan. Många vill ha sin ordinarie kusk när det står mycket pengar på spel. Många vill också vara lojala med den kusk som kört in startpoängen för att kunna starta på V75. Om "första valet" inte kan köra, så tror jag att de svenska catchdrivers går före Ron Pierce. Jag tycker att det är uppfriskande när det kommer utländska kuskar och har definitivt inget emot det. Däremot har jag förståelse för hur ägare och tränare resonerar. Jag tycker kretsen kring Yarrah Boko har en sund syn. De väljer svenska kuskar i Sverige, norska kuskar i Norge och franska kuskar i Frankrike o.s.v.


Hinner inte mer nu, men skulle vilja skriva om tipsexperter, defileringar och lite hingstar också. Det får vi ta en annan gång. Ha det gott!

PS. Ron Pierce styrning Voodoo Hornline inkom som sista felfria häst. Hästen var också näst minst spelad i loppet, så det kanske inte var kuskens fel.

Svenskfödda avelshingstar

Jag har under julledigheten haft en "mailkonversation" med en bekant om svenskfödda avelshingstar. Det var rätt intressant och jag tänkte dela med mig lite av de resonemang som jag förde kring detta.

Till att börja med, så tror (=inte kollat upp) att det aldrig gått så stor andel ston till svenskfödda avelshingstar som det gjort 2011. Personligen gick jag också till en svenskfödd avelshingst 2011.

Svenskfödda avelshingstar som fick över 20 ston 2011.
Zola Boko 150
Turbo Sund 145
From Above 101
Revenue 87
Triton Sund 84
Jaded 69
Enjoy Lavec 57
Micro Mesh 49
Raja Mirchi 43
Order by Fax 47
Conny Nobell 31
Gidde Palema 26
Jocose 25
Digger Crown 21
Skogans Joker 20
Totat: 1.322 ston (andel 29,1%)
(Ingen uppgift på Gigant Neo)

Jämför med,
2010: 1.164 ston (23,7%)
2006: 1.299 ston (27,9%) 

Ingen Elithingst är svenskfödda och ingen Elithingst har en svenskfödd far. Är svenskfödda hingstar därmed sämre? Nej, naturligtvis inte. Födelselandet har ingen genetisk betydelse. Det är inte otroligt att vi får en svenskfödd Elithingst under kommande decennium.

Däremot kan vi inte blunda för att USA har ett helt annat avelsmässigt tempo, tack vare/på grund av deras tävlingsprogram. Det är något som vi kan (och ska) utnyttja i svensk avel.

Frankrike har gjort avelsframsteg de senaste decenniet och även där har vi möjlighet att haka på tåget.

I och med att det svenska avelsmaterialet har stärkts (tack vare import), så har också våra svenskfödda avelsdjur ökat sin konkurrenskraft. (Jag skiljer på tävlingsindivider och avelsindivider.) I Sverige har vi heller inte haft samma import de senaste åren av högintressanta avelshingstar, vilket ger större utrymme för de inhemska avelsindividerna att hävda sig.

Något som ligger "de svenska" i fatet är två faktorer som jag ser det.
1) De går till avel när deras tävlingskarriärer har börjat svalna.
- Stoägarna har "glömt" deras unghästmeriter som inte känns lika heta längre. Det gör att de inte vågar satsa fullt ut på hingstarna, eftersom risken är ännu större att "marknaden" glömt hingstarna innan de har en avkomma till salu.
2) De går generellt sett senare till avel.
- Jag tycker inte att man ska överskatta generationsväxlingarna, men det går inte heller bortse från att det blir svårare att hävda sig - ju senare man debuterar avel.

Om vi ska ta ett exempel, så var det en svenskfödd hingst vid senaste värderingen i Eskilstuna som (med rätta) fick högst poäng (82p). Det var Intoxicated, en son till Elithingsten Coktail Jet och Elitstoet Bourbon Eyes. Han har unghästmeriter (Solvalla Grand Prix och BC-tvåa) och goda förutsättningar att lyckas i aveln.

Vid årsskiftet blev han 11 år. Hade han gått till avel som 5-åring, så hade vi vid årsskiftet istället kunna göra bokslut för hans första 4-åringskull och vi hade haft ett bra underlag för hans förärvning. Nu känns det som han går till avel - "en generation för sent". Uppfödarna/Marknaden minns heller inte hans unghästprestationer. Han får nu konkurrera med nya och mer spännande individer med färskare resultat. Om Intoxicated skulle visa sig vara en "Elithingst", så kommer han att vara 16-18 år innan vi upptäcker det...och då är det inte så många säsonger kvar att använda honom.

Om jag ska vara lite provocerande och tänja på gränserna, hur mycket marknadsvärde har Maharajah tappat under hösten? Generna är de samma, liksom hans unghästmeriter - men han har fem raka misslyckanden i Gulddivisionen. De sitter främst på näthinnan hos "marknaden". Hade han gått till avel i våras, så hade läget varit ett helt annat. Nu vill jag såklart se Maharajah lyckas i Pd'A och gärna i Elitloppet på Solvalla i maj, men ur avelssynpunkt hade han gärna fått gå till avel (gärna på deltid) redan i våras. Nu är jag inte orolig för att Maharajah inte ska få en ärlig chans i aveln, men det var ett resonemang om ytterligheter.

Samtidigt, så vill jag se de bästa individerna på tävlingsbanorna. Det är inte lätt att både få äta kakan och ha den kvar. Men mitt resonemang ovan är strikt avelsmässigt.

Detta är inget fenomen för enbart svenskfödda avelshingstar, utan detsamma gäller de utlandsfödda. Om de fortsätter tävla, utan att fortsätta utmärka sig blir det tuffare på avelsmarknaden när de tänker debutera.

Ska besvara en kommentar.

Micael: "Hej läste att Anders Lind säger att det nya avtalet gynnar även uppfödarna??? Ja så kan man tycka om man inte lever i verkligheten som uppfödare.Det är inte många av oss uppfödare som kan använda dom dyra och attraktiva hinstarna typ Viking kronos och bröderna Hall eller en dyr fransk hingst.Dom flesta av oss har vanliga jobb och har uppfödning som en hobby som vi finasierar med våran lön,det medför att vi oftast får chansa med en billigare hingst där avkomman troligtvis säljs med förlust.Om det ska finnas några uppfödare som orkar hålla på så måste uppfödar premien höjas till 20%.Men det stora problemet är att medelåldern på uppfödarna är jättehög så när dom gamla lägger av så finns det inte många yngre som vill ta över när förtjänst möjligheterna inom uppfödning är så dålig,så ni måste inom stc och asvt agera NU innan det är försent.Ni bara pratar om att ni skall göra det bättre för uppfödarna men varje gång det blir ett nytt avtal så är det uppfödarna som får stå tillbaka." 

Tack för kommentaren Micael! Det som jag tror att Lindh menar är att avtalet indirekt gynnar uppfödarna. Ökade prispengar = indirekt ökade uppfödarpremier. Ökade prispengar = lättare att sälja våra hästar. Det blev ingen "direkt satsning" på uppfödarna denna gång, mer än att "kvalbonusen" på 5.000 kr kommer att finnas kvar ytterligare ett år.

20% i uppfödarpremier? Ja, det vore säkert nödvändigt och bra för uppfödarna. Är det realistiskt att tro på detta? Det skulle kosta ca 77 miljoner/år att öka till 20% för alla hästar, om vi utgår från utdelade prispengar 2011. Jag tror att första steget är att försöka öka uppfödarpremierna för unga hästar. Det vore väl en rejäl morot att få 20% för 2-5-åriga hästar? Det tror jag inte är en utopi. Jag vet att ST har fått upp ögonen för situationen och det är bara att hoppas att de kommer att agera också. Jag har gott hopp om detta i alla fall.