Fortsättning på förra inlägget

Jag fortsätter att lägga till lite resonemang på mitt förra inlägg om "Naturligt, färskt eller fryst".

Några "nackdelar" med naturlig betäckning som kan vara värda att belysa är och att det finns en ökad risk för smittspridning, en skaderisk vid betäckningen och det blir många "extra" transporter, om man ska transportera stona till hingsten istället för att skicka sperman per post. En hingst som verkar med naturlig betäckning lär få svårt att betjäna lika många ston som en hingst på AI.

Jag fick mail av en trogen läsare som offentligt ifrågasatt den frysta sperman. Efter mitt senaste inlägg hade t.o.m. han börjat att vackla, men han hade inte gett sig ännu. Han ville ha en undersökning där man jämförde resultatet för hästar som är tillverkade med fryst vs. färskt, där man även tar hänsyn till BLUP-tal på ston o.s.v.

Det skulle vara intressant med en sådan undersökning och jag skulle lätt lägga några arbetsdagar på att göra den, om det går att få tag i ett fullständigt material.

Han pekade på att Coktail Jet och hans söner verkade klara "frysningen" bättre än vad exempelvis sönerna till Tahitienne (Extreme Dream och Goetmals Wood) och deras söner. Jag tror mig ha en vettig förklaring till detta som jag delar med mig av...och jag tror INTE att det har med "frysningen" att göra.


Jag förstår hans resonemang med Coktail Jet vs. Tahitienne, men skulle ändå vilja vända på det. Om en hingstlinje visar sig fungera (i huvudsak med fryst) i Sverige, så skulle jag dra slutsatsen att den hingstlinjen fungerar i Sverige - inte att det har med färskt eller fryst att göra. Vice versa att Tahitiennes söner inte visar sig fungera lika bra i Sverige, så vill jag tro att det har med hingstarnas egenskaper att göra.

Det skiljer trots allt en hel del mellan tävlingssystemen i Sverige, Europa och även Nordamerika. Där tror jag att du har en del (inte hela) av svaret. Vissa passar bättre över längre distanser och på större banor med vida kurvor, samt att en del avkommor kan tjäna grova pengar i monté. Andra passar bättre med 1609m autostart. Andra passar med svenska förhållanden på 1000m banor med både voltstart och autostart över varierande distanser.

Just montén är en gren som jag upplever att många av "Tahitienne-sönernas" avkommor tjänar fina pengar i. Tänker på Scipion du Goutier, Miss Castelle, Singalo, Shucca, Priscilla Blue, Surabaya Jiel, Ola de Padd m.fl. När jag kollar topplistorna över montéhästar i Frankrike, så finner jag sällan några avkommor från Coktail Jet och hans söner där. Naturligtvis finns det gott om "Tahitienne" hästar som går bra för sulky också, men nu talar jag i generella termer och pekar på att det finns skilda egenskaper. Det är väl egenskaper som nedärvs?

Nästa steg i min jakt på "förklaring" är stomaterial. Vissa hingstar gör sig bäst med franska ston, andra lämnar bättre med amerikanska ston och andra med ston av blandras. Jag tror att Super Arnie, Spotlite Lobell, Viking Kronos och Alf Palema hade kunna bli championhingstar även i Frankrike om de hade fått chansen. Dessa fyra fantastiska hingstar har lämnat bra med franskt i Sverige. Däremot är jag inte alls säker att Muscles Yankee eller Cantab Hall hade gjort sig lika bra i Frankrike, som de gjort i Nordamerika.

Ta ovanstående med i beräkningen, så kanske en kombination av dessa kan ge en stor del av svaret. Jag köper såklart argumentet att "fryshingstarna" generellt sett får ston med bättre BLUP. Bättre ston får även hingstar som har bevisat sin storhet i Sverige med färsk sperma. Det går aldrig att komma ifrån och det är väl också logiskt att det är så. Jag hävdar generellt sett att hingstarna får de ston som de förtjänar.