Oyonnax och annat snacks

Jag har försökt att "googla" lite på "Concours de modèle" som jag skrev om i gårdagens inlägg om Oyonnax (e.In Love with You). Han hade ju blivit 1a 2007 och 2a 2008 i denna tävling. Det verkar vara en hingstvisning som påminner om avelsvärderingen. Franska hingstar som inte når upp till kraven för prestationer, kan få tillstånd (ibland för 60 ston eller full bok = 100 ston) om de visas upp. Även hingstar som uppnått dessa krav, kan visas. Visningen sker på Gorsbois under hösten. Ta ovanstående rader med en nypa salt, då jag i vissa fall dragit egna slutsatser av mitt sökande. Kan nämna att Oyonnax morbror Rombaldi (e.Lulo Josselyn) också vunnit "Concours de Modèle". Är det någon som vet mer om "Concours de Modèle" får ni gärna kommentera eller skicka ett mail.

Lite kul var vissa hästnamn som kom fram i Googles "översättningsverktyg": Rocky des Broutes blir "Rocky Skottkärror".

"Årets Prix d'Amérique-vinnare Oyonnax är de facto franskfödd, men hans stamtavla dryper av amerikanskt blod och det är ju alltid en intressant faktor i dessa tider när det franska blodet hyllas ohejdat som det vore jordens mest självklara medelpunkt för avel..." - Claes Freidenvall i ledaren till TravRonden 2/2-10.

Jag vet inte vad Freidenvall är ute efter med dessa rader. Vem påstår att det franska blodet är jordens mest självklara medelpunkt för avel? Oyonnax är korsad "franskt-amerikanskt" både hos fadern In Love with You och modern Hermine d'Urga. Enligt Blodbanken är det 47,78% franskt och 52,22% amerikanskt blod. Det är väl just DETTA som är framgångsreceptet? De senaste sju årens vinnare har haft:

• Meaulnes du Corta - 64,00%
• Offshore Dream - 52,71%
• Gigant Neo - 0%!
• Jag de Bellouet - 58,87%
• Kesaco Phedo - 81,90%

Min teori är att det finns många fördelar med att korsa franskt och amerikanskt blod. Styrka och speed. Jag vill inte underskatta betydelsen av att även hålla nere inaveln, både på kort och lång sikt. Dubois har väl lyckats skapligt med att blanda franskt och amerikanskt? Amerikanskt blod av hög klass är lätt att hitta i Sverige. Däremot är det lite klurigare att hitta "rätt" sorts franskt blod att korsa med. Därför hamnar fokus lätt på fransk avel. Personligen väljer jag helst en franskregistrerad hingst som redan är korsad "fransk-amerikanskt. Vårt val för 2010, Quaro (e.Kiwi), är själv korsad "franskt-amerikanskt" både via fadern och modern.

Jag tycker nog att det finns belägg för att säga att korsningen mellan det franska och amerikanska är ett framgångsrecept. Som jag skrev i ett tidigare inlägg, så sitter vi i Sverige i guldsits för att kunna utnyttja detta maximalt. Vi har tillgång till det bästa materialet från både Nordamerika och Frankrike...

Kommer då helt "osökt" in på min redovisning av de "franskstammade" hästarna på V75. Blir en snabbgenomgång. En vinnare, Trim (eu.Hangone).

Omgång 5 som kördes på Mantorp:
Franskt: 19: 1-3-2, 381.500 kr, 20.079 kr/startande
Övriga: 69: 6-4-5, 1.248.500 kr, 18.094 kr/startande

Totalt:
Franskt: 105: 11-10-14, 2.522.000 kr, 24.019 kr/startande
Övriga: 307: 23-24-20, 5.550.000 kr, 18.078 kr/startande
TOTALT: 412: 34-34-34, 8.484.000 kr, 20.592 kr/startande