Det var alltså "korta E3" som avgjordes på Örebrotravet. Tanken är då kanske fördel 100% amerikanskt? De prisplacerade (andel franskt blod):
- Deuxieme Picsous - 19,27%
- Leclerc - 38,43%
- Embassy Caviar - 2,22%
- Västerbo Face It - 42,93%
- Archie Ride - 0,00%
- Jullex Dante - 3,69%
Det kanske är tidigt på året att utse "Årets Uppfödarbragd", men Johan Lejon borde definitivt finnas med i diskussionen. På ett litet material (till antalet) och utan att ha "de flashigaste stona", så har han 2010 två av kullens bästa 3-åringar. Om jag räknat rätt, så är Deuxieme Picsous just nu den vinstrikaste svenskfödda 3-åringen i år. Sedan ligger en annan Lejon-uppfödning, Amour Rapide också topp 10. Starkt att dessutom forma hästarna själv från uppfödning till fullfjädrade tävlingsindivider. I alla fall jag är imponerad och det blir intressant att se hur långt dessa två kommer att räcka i kommande Kriterium.
Det är såklart också en bragd av Peter Leeb i Vårgårda som fött upp Elitloppsvinnaren Iceland (e.Scarlet Knight).
Den som inte sett reportaget om Stig Lindmark på ATG Play bör göra det snarast. Synd att man inte kan direktlänka...
För att knyta ihop inlägget med inledningen, om min glömska. Om jag inte hörde fel på Örebrotravet (högtalarna var "sådär..."), så sa Claes Sjöström i vinnarcirkeln efter segern med Nisse Bean att det var första gången som han vann en V75-final.
Claes hade i så fall redan glömt den där lördagen i slutet av maj 2010 när han vann Klass I-finalen med Nisse Bean inför 21.569 personer på sin hemmabana. Sånt trodde jag inte var möjligt att glömma...men jag förstår såklart att det är svårt att tänka klart när man är segerrusig i vinnarcirkeln. Det är i alla fall viktigt för sporten att det kommer sånna som Claes och vinner V75-lopp och V75-finaler. Det behövs! Jag tror inte det var den sista gången han vann en V75-final.
Hej! mycket bra blogg! Undrar varför man allt som oftast presenterar hur mycket fransk blod dom har i ådrorna....vänder man på det och skriver att dom har 90%, 95% osv amerikanskt blod, så skulle det väl snarare visa hur fantastiskt det amerikanska blodet är? Alla ovanstående prisplacerade har mer amerikanskt än franskt blod i sig. Det känns som väldigt många vill framhäva hur bra det är att korsa med franskt. Att ingen av de prisplacerade I E3 för ston hade en droppe franskt blod i sig blir det inte precis några rubriker av. För det används väl såpass mycket franskt blod i aveln idag att de svenska hästarna i genomsnitt måste ha en del franskt blod i sig numera?
SvaraRadera