Franskt blod, del 4

Då kollar vi på det franska blodet i de 10 senaste årens vinnare av Svenskt Travkriterium och Svenskt Travderby.

2010
Kriteriet - Raja Mirchi, 15%
Derbyt - Joke Face, 27%
2009
Kriteriet - Red Hot Dynamite, 0%
Derbyt - Maharajah, 10%
2008
Kriteriet - Maharajah, 10%
Derbyt - Sahara Dynamite, 3% (även 2% ryskt blod!)
2007
Kriteriet - Sahara Dynamite, 3% (även 2% ryskt blod!)
Derbyt - Commander Crowe, 27%
2006
Kriteriet - Marquis du Pommeau, 43%
Derbyt - Colombian Necktie, 21%
2005
Kriteriet - Jaded, 10%
Derbyt - Conny Nobell, 10%
2004
Kriteriet - Conny Nobell, 10%
Derbyt - Gazza Degato, 21%
2003
Kriteriet - Nolte, 5%
Derbyt - Tsar d'Inverne, 35%
2002
Kriteriet - Malabar Circle Ås, 0%
Derbyt - From Above, 0%
2001
Kriteriet - From Above, 0%
Derbyt - Hilda Zonett, 41%

Sammanställning,
0-10%, 12 st (varav 4 st med 0%.)
11-40%, 6 st
41-70%, 2 st
71-100%, 0 st (Det finns sannolikt inte så många svenskfödda hästar inom detta intervall.)
Medianen blir 10%.

Det vore såklart intressant att ställa dessa siffror i förhållande mot populationen. Jag antar att det är ett bättre utfall för gruppen 41-70% i förhållande till antalet hästar i den gruppen. Samtidigt gynnas dessa förmodligen av att distansen i dessa klassiska lopp är 2640m.

Äsch, kan inte hålla mig ifrån att även kolla upp de 10 senaste årens vinnare av Sprintermästaren (4-åringar 1609m) och de två E3-finalerna (3 år, 1640m resp. 2140m). Snabb redovisning...

Sprintermästaren
0-10%, 9 st, (varav 8 st med 0%)
11-40%, 1 st, (en 15%-are)

E3 Korta
0-10%, 7 st, (varav 4 st med 0%)
11-40%, 3 st (16%, 19% och 23%)

E3 Långa
0-10%, 7 st, (varav 6 st med 0%)
11-40%, 3 st, (18%, 21% och 23%)

Ingen av dessa 30 vinnare nådde upp till "25%". 18 av 30, dvs 60% saknade franskt blod.

Jaha...ska vi försöka sy ihop säcken med en röd tråd? Inte helt lätt... Vi kan konstatera att det skiljer ganska kraftigt mellan länderna och beroende på vilken distans som loppen avgörs. De franska tanksen gör sig klart bäst på hemmaplan, även om det bevisligen går att vinna Prix d'Amerique även med enbart amerikanskt blod. Man kanske bör ställa sig fråga, "Vart ska min uppfödning tävla?". Det gäller att tillverka en avkomma som är anpassad till det tävlingssystem som råder. Någon direkt "gyllene blandning" av franskt blod har i alla fall inte jag hittat. Det verkar i alla fall räcka långt att ha franskt enbart på "ena sidan" av stamtavlan. Vi får väl se om 20 år, om detta har förändrats i och med att det franska blodet blir allt mer tillgängligt i Sverige.

Statistik kan som bekant bevisa det mesta. För att statistiken ska bli helt relevant, så ska man helst ställa siffrorna mot hur många hästar som är födda inom respektive intervall. Eftersom det inte finns sånna siffror tillgängliga, så saknas den aspekten och det får bli antaganden.

Visst är det lockande att använda franskt blod. Vi har själva gått på franskfödd hingst (Juliano Star) vid våra två senaste hingstval. Min grundtes är ändå att man ska leta beprövade franska hingstar i första hand, eftersom det är tillräckligt svårt att hitta rätt ändå. Det finns många oprövade som känns spännande, men det gäller att de lämnar hästar som passar för det svenska tävlingssystemet också. Det är väl säkrare att gå på beprövade hingstar även när det gäller de som har amerikansk härstamning, men min personliga uppfattning är att det är ännu viktigare när det gäller franskstammade hingstar. Jag tror också att det är en fördel att välja franska hingstar med relativt mycket amerikanskt inslag.

Det finns många åsikter i ämnet och jag har försökt att dra i några trådar. Tyvärr saknar jag underlag för att kunna göra någon vetenskapligare undersökning. Det är inte helt lätt att få fram fakta från Frankrike och även svårt att överblicka fördelningen i den svenska populationen.