"Madde Ohlzon" har kommenterat mitt förra inlägg. Länk till kommentaren
Jag håller med henne om att det är svårt att sätta ett lägsta pris som säljare. När det väl kommer till kritan, så kanske man antingen vill backa i "lägsta bud" eller möjligen vill man till och med ha ännu mer av en eller annan orsak. Det jag och Ola Lernå vill peka på är de som missbrukar auktionerna. Om du får ett bud på en halv miljon och ropar åter, ville du egentligen sälja överhuvudtaget då? Det gör att auktionerna tappar i anseende och för många verkar det bara vara ett spel för gallerierna.
Kriterieauktionen som pågår i flera dagar har nu, även både en "select-del" (utrop 50.000 kr) med hästarna som säljs på torsdagen och en auktionsdag på söndag med 10.000 kr som utropspris. Fredag och lördag är det 20.000 kr i utropspris.
Kanske skulle detta gå att utveckla ytterligare? Som det är nu, så seedas hästarna till de respektive dagarna. Skulle det fungera att säljarna får välja dag utifrån utropspris med följande förutsättningar?
Torsdag: 100.000 kr i utropsprisFick en annan kommentar på ett annat ämne av "Anonym". Det gäller "det franska blodet". Länk till kommentaren.
Fredag: 60.000 kr i utropspris
Lördag: 30.000 kr i utropspris
Söndag: 10.000 kr i utropspris
"Anonym": Undrar varför man allt som oftast presenterar hur mycket fransk blod dom har i ådrorna....vänder man på det och skriver att dom har 90%, 95% osv amerikanskt blod, så skulle det väl snarare visa hur fantastiskt det amerikanska blodet är? Alla ovanstående prisplacerade har mer amerikanskt än franskt blod i sig.Absolut, är det så att dessa hästar har mer amerikanskt än franskt blod. Synd att jag inte har någon statistik på hur många hästar som saknar franskt blod, men min känsla är att det är en majoritet hästar som är 100% amerikanskt härstammade i Sverige. Det amerikanska blodet är fantastiskt, inget snack om den saken. Det finns nog ingen travhäst som har 100% franskt blod i sig längre. Ta en sån som Kesaco Phedo som anses vara "helfransk". Han har franskfödda anföräldrar på samtliga positioner sina fem närmaste generationer, dvs hans 62 närmaste anföräldrar. I hans sjätte led kommer hans första amerikanska inslag på tre positioner av 64 möjliga... Ändå har han enligt blodbanken.nu 18,13% amerikanskt blod i sig.
Jag tycker att vi i Sverige har en guldsits när det gäller att korsa framtidens travhästar. Vi har möjligheten att korsa det bästa av både franskt och amerikanskt blod. Jag tror också att det delvis också är därför som vi tillhör världseliten med våra svenska hästar. Det fungerar också bra att enbart använda amerikanskt blod. Jag tycker i alla fall att det var anmärkningsvärt att det var så "god utdelning" för de som korsat in franskt blod i sina hästar när pengarna fördelades i Korta E3:s öppna klass.
"Anonym forsätter": Det känns som väldigt många vill framhäva hur bra det är att korsa med franskt. Att ingen av de prisplacerade I E3 för ston hade en droppe franskt blod i sig blir det inte precis några rubriker av. För det används väl såpass mycket franskt blod i aveln idag att de svenska hästarna i genomsnitt måste ha en del franskt blod i sig numera?Visst är det så att samtliga prisplacerade i korta E3 för ston saknade inslag av franskt blod. Det skrev jag också i mitt inlägg, dock inte i rubrikform. Jag förstår om det verkar som att jag är en av de som vill framhäva det franska blodet. Att det är framgångsrikt är väl vedertaget? Däremot är jag den förste att skriva under på att det är svårare att korsa franskt blod, jämfört med amerikanskt.
Jag har gjort en liten, enkel undersökning av vinnarna och de plats-placerade de senaste 15 åren i de i mina tycken fyra största loppena för 3-och 4-åringar för hingstar och för ston (Svenskt Travoaks 1995-2009, Svenskt Travkriterium 1995-2009, Stochampionatet 1996-2010 samt Svenskt Travderby 1995-2009). Det kan ju naturligtvis vara något fel nånstans, men jag hoppas inte det. Jag kanske också bör varna för att det kan bli aningen rörigt att läsa texten nedan eftersom ditt blogg-program brukar ta bort mina punkter och uppstyltningar så att texterna brukar se väldigt mycket rörigare ut än vad dom egentligen är.
SvaraRaderaFörst kanske man bör säga rent övergripande att det faktiskt inte finns en enda häst på topp 3 i något av de här loppen de senaste 15 åren som har en majoritet av franskt blod (43% franskt blod är den högsta noteringen). Samtliga hästar på topp 3 de senaste 15 åren har således en majoritet amerikanskt blod, vilket kan vara lätt att glömma. I Sverige är det ju nästan lite populärt att racka ner på amerikanskt blod och amerikanska hästar – det är åtminstone min känsla.
Dock så verkar det som att det underlättar åtminstone en aning att vinna något av dessa stora unghäst-lopp om man åtminstone har en skvätt franskt blod i sina hästar. Och det verkar av undersökningen att döma som om det blivit allt svårare dom senaste fem åren att vinna dessa storlopp om man inte har lite franskt blod i sin häst (mer om detta nedan).
Det finns också klara skillnader mellan ston och hingstar. Ston verkar klara sig bättre utan franskt blod än hingstarna i de storlopp jag undersökt. För stona så är antalet vinnare med helamerikanskt blod i majoritet, medan det är precis tvärtom för hingstarna. Där är det för undersökningsperioden antalet vinnare med franskt blod som är i majoritet.
Först, resultaten för hela undersökningen, ej uppdelad på ston och hingstar.
SvaraRaderaTotalt är det alltså 60 lopp som ingår i undersökningen:
27 av vinnarna (45%) är helamerikanska.
33 av vinnarna (55%) har åtminstone en skvätt franskt blod i sig (fyra av vinnarna har 3% eller mindre franskt i sig, men det är ju ändock en skvätt så dom räknar jag in i det ”fransk-amerikanska gänget”).
103 av 180 hästarna (57%) som varit på plats i dessa lopp är helamerikanska.
77 av 180 av hästarna (43%) på plats har franskt blod i sig (10 av dessa har 3% eller mindre franskt i sig).
Jag har även ”brutit ur” dom senaste fem åren och resultatena där är som följer:
17 av 20 vinnare (85%) har åtminstone en skvätt franskt blod i sig (fem av dessa har 3% eller mindre franskt i sig).
35 av 60 på plats (58%) har åtminstone en skvätt franskt blod i sig (8 av dessa har 3% eller mindre franskt i sig).
Om man delar upp undersökningen i ston och hingstar så finner man följande. Först stona:
18 av 30 vinnare (60%) har helamerikanskt blod (och 3 ytterligare vinnare har mindre än 3% franskt blod)
58 av 90 på plats (64%) har helamerikanskt blod (och ytterligare 7 har mindre än 3% franskt blod)
Kollar man på vinnarna de fem senaste åren så ökar andelen fransk-amerikaner drastiskt även för stona. Hela 80% av vinnarna är fransk-amerikaner (3 av vinnarna eller motsvarande 30% har dock mindre än 3% franskt blod). Och 50% av hästarna på plats är fransk-amerikaner (8 av platshästarna har dock mindre än 3% franskt blod).
Och sedan hingstarna:
21 av 30 av vinnarna (70%) har franskt blod (2 har 3% franskt blod).
45 av 90 på plats (50%) har franskt blod (4 av hästarna har 3% eller mindre franskt blod).
Dom senaste fem åren så har 90% av vinnarna franskt blod. 67% av hästarna på plats de senaste fem åren är fransk-amerikaner.
Slutsatser/sammanfattning:
SvaraRaderaSett till dom senaste 15 åren så är det relativt jämt mellan helamerikanskt blod och franskt-amerikanskt blod när det gäller antal vinnare i ovan nämnda stor-lopp. Det fransk-amerikanska blodet har vunnit 55% av loppen och det hel-amerikanska 45%. När det gäller platsprocenten är förhållandena ungefär omvända med det hel-amerikanska på 57% och det fransk-amerikanska på 43%.
Den stora skillnaden sett till hela undersökningsperioden är förmodligen att amerikanskt blod har fungerat bättre i de stora loppena för ston och att franskt-amerikanskt blod har bättre resultat för hingstarna. Kanske är det så att det oftare är lite tuffare körning i de öppna loppen och då är det en fördel att ha lite fransk råstyrka? Om man vill vinna Kriteriet eller Derbyt så är det svårt att göra det utan franskt blod, särskilt Derbyt där 12 av 15 vinnare har fransk-amerikanskt blod.
Om man bryter ut de senaste fem åren så är det också en väldigt tydlig trend att det fransk-amerikanska blodet har dominerat både för stona och för hingstarna. Om detta beror på att det blivit allt vanligare med franska inslag i de svenska stammarna (förmodligen?), eller på att de franska hingstarna har blivit allt bättre och mer passande för ”svenska förhållanden” – eller om det är en ren tillfällighet kan jag inte uttala mig om.
Jag bör ju också säga att det är svårt att dra några fullkomliga slutsatser när det gäller jämförelser mellan hel-amerikanskt och franskt-amerikanskt blod eftersom jag inte har någon information över hur många av hästarna i Sverige som har franskt blod i sig respektive hur många som är helamerikanska. Det vore ju naturligtvis en väldigt intressant information att ”ställa emot” de resultat man funnit för att se om det finns några solklara ”övervärden” för antingen helamerikanskt blod eller ”franskt-amerikanskt” blod. Men det verkar inte finnas något lätt sätt att få tag på denna information, vilket är jäkligt synd!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag tycker det känns fel att lägga ribban så lågt som vid 3% för att kunna påvisa att hästarna har franskt blod i sig.
SvaraRaderaFör att det ska få signifikant betydelse borde motsvarande undersökning i mitt tycke göras med ribban på åtminstone ca 20%. Dessa hästar har fortfarande 4 gånger mer amerikanskt än franskt i sig.
Att räkna på 3% franskt blod innebär 1 del franskt och 32 delar amerikanskt. Jag skulle inte vilja kalla en häst som är 97% amerikansk franskstammad...
Jag håller med "Anonyms" åsikter i Håkans blogg.
Det amerikanska blodet framhålls i regel aldrig, men så fort det finns en fransman som går skapligt höjs ögonbrynen.
Om man ska vara lite syrlig så kanske det är så att det är just på grund av att det är så pass sällan så är fallet att det blir lite extra uppseendeväckande?
Jag har mycket liten förståelse för intresset att betäcka med franska hingstar generellt.
Det är ju bara kolla vilka stjärnor vi haft i Sverige de senast 10 åren.
Några säger att de största stjärnorna kommer från Frankrike.
Ja kanske några av dem i alla fall, de producerar ju ofantligt fler hästar varje år så rent logiskt så borde de få fram fler stjärnor än vad vi får i Sverige. De har en handfull stjärnor som sprattlar till under ett par kalla vintermånader men sedan är det ganska lugnt på den fronten.
Men vill man ha en gedigen travmaskin, okomplicerad, snabb och speedig lämpad för svenska distanser och förhållanden, så väljer man amerikanskt.
"Ja, men om det väl slår rätt med en fransk häst -DÅ!! Då kan det bli riktigt riktigt bra!"
Ett argument jag inte köper för fem öre!
Victory Tilly, Queen L, Ina Scot, Torvald & Gidde Palema, Viking & Going Kronos, Scarlet Knight... de fixstjärnor som kommer fram i Sverige har i princip alltid en sak gemensamt, och det är att de är amerikansk-stammade, och de är hästar som duger bra för mig....
Visst, i (endast)ett par av dessa finns det 25% franskt blod, och det är kanske en helt lagom nivå franskt blod?
Maharajah? Yield Boko? Sahara & Red Hot Dynamite?
Jag har inget emot franskt blod i sig, absolut inte, men jag är lite förvånad över det till synes enorma intresse som finns för franska hingstar och unghästar.
För övrigt, mycket trevlig blogg Håkan!
Till Dan:
SvaraRaderaKul med lite respons! Jag håller med om att 3% är väldigt lågt. Det var dock ingen nivå som jag på förhand valde och som jag själv tycker utgör nån slags magisk gräns, utan när jag märke att det var ganska många hästar som fick mellan 1-3% franskt blod så ville jag lyfta fram den nivån inom paranteser så att läsaren själv kan göra vad han/hon vill av den informationen. Min ”undersökning” gick bara ut på att dela upp i två delar, antingen helamerikanska vinnare eller vinnare som har någon form av franskt blod i sig.
Notera också att jag skrev detta: Först kanske man bör säga rent övergripande att det faktiskt inte finns en enda häst på topp 3 i något av de här loppen de senaste 15 åren som har en majoritet av franskt blod (43% franskt blod är den högsta noteringen). Samtliga hästar på topp 3 de senaste 15 åren har således en majoritet amerikanskt blod, vilket kan vara lätt att glömma. I Sverige är det ju nästan lite populärt att racka ner på amerikanskt blod och amerikanska hästar – det är åtminstone min känsla.
Lägger man gränsen vid 20% så får man följande resultat:
Totalt 16 av 60 vinnare (27%) har över 20% franskt blod. Dom senaste 5 åren så har 7 av 20 (35%) vinnare över 20% franskt blod.
För stona är siffrorna 7 av 30 vinnare (23%) har över 20% franskt blod. Dom senaste 5 åren så har 4 av 10 vinnare (40%) över 20% franskt blod.
För hingstarna är siffrorna 9 av 30 vinnare (30%) har över 20% franskt blod. Dom senaste 5 åren så har 3 av 10 (30%) vinnare över 20% franskt blod.
Lägger man gränsen vid 10% så får man följande resultat:
Totalt 25 av 60 vinnare (42%) har över 10% franskt blod. Dom senaste 5 åren så har 12 av 20 vinnare (60%) över 10% franskt blod.
För stona är siffrorna 9 av 30 vinnare (30%) har över 10% franskt blod. Dom senaste 5 åren så har 5 av 10 vinnare (50%) över 10% franskt blod.
För hingstarna är siffrorna 16 av 30 (53%) vinnare har över 10% franskt blod. Dom senaste 5 åren så har 7 av 10 vinnare (70%) över 10% franskt blod.