Han har gjort en undersökning som omfattar Kriteriet, Oaks, Derbyt och Stochampionatet de senaste 15 åren (60 lopp). (Tre av dessa fyra lopp avgörs över 2640m.) Jag citerar och kommenterar några av hans inlägg.
Först kanske man bör säga rent övergripande att det faktiskt inte finns en enda häst på topp 3 i något av de här loppen de senaste 15 åren som har en majoritet av franskt blod (43% franskt blod är den högsta noteringen). Samtliga hästar på topp 3 de senaste 15 åren har således en majoritet amerikanskt blod, vilket kan vara lätt att glömma. I Sverige är det ju nästan lite populärt att racka ner på amerikanskt blod och amerikanska hästar – det är åtminstone min känsla.Det verkar logiskt. Jag uppskattar mellan tummen och pekfingret att det endast finnas några enstaka individer som har en majoritet av franskt blod i de aktuella årgångarna. Robert Berghs fine Aleksej (e.Tsar d'Inverne) har ex. 49,25% franskt blod.
Det finns också klara skillnader mellan ston och hingstar. Ston verkar klara sig bättre utan franskt blod än hingstarna i de storlopp jag undersökt. För stona så är antalet vinnare med helamerikanskt blod i majoritet, medan det är precis tvärtom för hingstarna. Där är det för undersökningsperioden antalet vinnare med franskt blod som är i majoritet.Klart intressant, eftersom det precis är vad vi kunde se i förra helgens E3-finaler. Trots att det var 1609m auto, så tog hästar med franskt blod nästan alla prispengar i öppna klassen. Däremot tog helamerikanerna hem rubbet i stoklassen.
Kanske är det så att det oftare är lite tuffare körning i de öppna loppen och då är det en fördel att ha lite fransk råstyrka? Om man vill vinna Kriteriet eller Derbyt så är det svårt att göra det utan franskt blod, särskilt Derbyt där 12 av 15 vinnare har fransk-amerikanskt blod.Visst kan det vara svaret?
Jag bör ju också säga att det är svårt att dra några fullkomliga slutsatser när det gäller jämförelser mellan hel-amerikanskt och franskt-amerikanskt blod eftersom jag inte har någon information över hur många av hästarna i Sverige som har franskt blod i sig respektive hur många som är helamerikanska. Det vore ju naturligtvis en väldigt intressant information att ”ställa emot” de resultat man funnit för att se om det finns några solklara ”övervärden” för antingen helamerikanskt blod eller ”franskt-amerikanskt” blod. Men det verkar inte finnas något lätt sätt att få tag på denna information, vilket är jäkligt synd!Precis! Det vore mycket intressant att få statistik på hur många hästar som föds i Sverige som är helamerikaner. Sedan vore det intressant att se ett diagram över hur mycket franskt blod som det finns inom olika procentintervaller. Datan finns säkert, men någon måste "trycka på knappen". Tack Mathias för intressanta kommentarer!
Fick nu i sista stund även en intressant kommentar av "Dan Flack". Finns här! Som sagt alltid kul med kommentarer och lite diskussioner. Tack Dan!
Kände att jag ville kommentera lite i Dans kommentar och jag citerar i vanlig ordning.
Om man ska vara lite syrlig så kanske det är så att det är just på grund av att det är så pass sällan så är fallet att det blir lite extra uppseendeväckande?Jag vet inte om det är så sällan och så extra uppseendeväckande. 12 av de 15 senaste Derbyvinnarna har enligt Mathias haft mer eller mindre franskt blod i sig. Man kan naturligtvis också säga att 15 av 15 också har haft mer eller mindre amerikanskt blod i sig. Det kanske inte känns så intressant att förmedla att 100% av alla Grupp 1-vinnare i Sverige de senaste 10 åren har haft amerikanskt blod (mer eller mindre) i sig. Jag kan lova att de närmaste 10 åren kommer fortfarande samtliga Grupp 1-vinnare i Sverige ha mer eller mindre amerikanskt blod i sig. Finns det överhuvudtaget någon levande travhäst som helt saknar amerikanskt blod?
Jag har mycket liten förståelse för intresset att betäcka med franska hingstar generellt.Visst är intresset lite upphausat för dagen, men det klart att det lockar att använda fransk hingstar när vi nu kommer åt flera av deras bästa hingstar. De flesta "franska hingstarna" som finns tillgängliga i Sverige har ofta 40-60% amerikanskt blod också. Ex. Juliano Star, Love You, Racer Bourbon, Offshore Dream m.fl.
Victory Tilly, Queen L, Ina Scot, Torvald & Gidde Palema, Viking & Going Kronos, Scarlet Knight... de fixstjärnor som kommer fram i Sverige har i princip alltid en sak gemensamt, och det är att de är amerikansk-stammade, och de är hästar som duger bra för mig....Hälften av de fixstjärnor har som sagt franskt blod i sig, av de svenskfödda som du nämner har fyra av fem franska inslag. Ett resultat av att korsa franskt och amerikanskt. Jag tror också att det är lämpligt att hålla sig på en nivå mellan 10-30% franskt blod...
Visst, i (endast)ett par av dessa finns det 25% franskt blod, och det är kanske en helt lagom nivå franskt blod?
Viking Kronos har ju i sin tur exempelvis lämnat bra i aveln med ston som har franskt i ston, ex. Maharajah, Triton Sund, Thai Tanic, Turbo Sund m.fl.
Maharajah?Franskt: 10,28%, enligt blodbanken.nu. Hans mormor är efter Tibur.
Sammanfattningsvis. Det amerikanska blodet framhålls inte, eftersom det är en självklarhet. Det finns inga hästar som saknar amerikanskt blod längre, såvitt jag vet. Det finns goda exempel på travare som är 100% amerikaner och även de som är mer eller mindre korsade med franskt blod. Det går inte att döma ut det ena eller andra och det är väl det som är tjusningen med avel och uppfödning. Det är generellt sett oftast "säkrare" att satsa på amerikanskt och lite mer "högrisk" att satsa på franskt.
Erik Adielssons formsvacka håller i sig. I onsdags körde han på Solvalla och vann ett lopp och igår blev det "blankt" på Åby. Sedan han ingick äktenskap med Disa har han bara vunnit två av 49 lopp. En segerprocent på 4%, jämfört med hans normala 19%. Vänder det i helgen när han får norrlandsluft i lungorna? Vi får hoppas på det!
Läste att det inte bara var ett barn på gång för Erik och Disa, utan tvillingar. Här har tidningarna perfekta rubrikförslag som gör att ATG:s marknadsavdelning kan gnugga händerna.
- Dagens Dubbel för Erik!
- Tvillingar för Erik!
Att spekulera i franskt och amerikanskt är i och för sig en aning intresant, men totalt meningslöst.
SvaraRaderaSe på Gidde Palema. Han var en världsstjärna, 20& fransk. men han har också 7 helsyskon som verkligen har floppat.
Se på Torvald Palema, också världsstjärna, 100% amerikansk. Samma pappa, Alf Palema, som "går bra med franska ston". Han har 4 helsyakon som alla har gjort det bättre än Giddes helsyskon.
Alltså min syn på saken, andra förutsättningar för att en häst skall lyckas är...
Foder, förhållanden under uppväxten, skador, tränare, och framför allt, ägarens plånbok, resurser och tålamod. Ibland klaffar det i början med upphaussade hingstar, då satsar folk med pengar på den hingsten, mot någon speciell morfaroch vips en golden cross.
Intressanta åsikter om det här med franskt. Det är ju ett dilemma man står in för varje år, hurvida med ska betäcka med halvfransoser eller inte. Det känns oftast spännande, men kanske inte speciellt klokt. Tycker att det finns många aspekter i det här ämnet och det finns tyvärr inte speciellt mycket statistik att luta sig emot. Kollade för några år sedan på hur de franska fryshingstarna hade lyckats hittills i svensk avel och kunde då konstatera att bortsett från några enstaka stjärnor, så var resultaten minst sagt usla. Det är ju inte heller precis medelsnitts märrarna som använts på dessa fryshingstar. Det är väl det som präglar det franska blodet till stor del. Slår det rätt kan det bli fruktansvärt bra, men bredden är oftast katastrofal. Detta visar sig inte minst när man läser franska auktionskataloger där man ofta får gå många generationer tillbaka flera steg in för att överhuvudtaget hitta något att nämna. Helt klart ligger den franska rasen fortsatt långt efter, men samtidigt har jag en förkärlek till de tuffa egenskaper en lyckad fransk korsning ger med sig. Vill man ha fram världsstjärnor med medelmåttiga amerikanska märrar, så tror jag helt klart att chansen är större om man blandar in franskt blod. Tycker också att Love You är en halvfransos som lyckats oerhört bra med både en bra bredd och topp, vilket såklart säkerligen beror på att han tom har mer amerikanskt än franskt blod i sig och det krävs nog idag för att en fransk hingst ska lyckas med att även kunna visa bredd bland sina avkommor. Hans möderne är också ett av få riktigt starka franska.
SvaraRaderaHmm historiskt sett har ju fransk/amerikansk korsning passat extremt bra på ston.
SvaraRaderaQueen L, Hilda Zonett, Mara Borbon m.m.
Kanske världens bästa avelssto Nesmile?
Hade inte Jag de Bellouet 2 av 12 finalister i årets Stochampionat?
Statistik är bra..men måste analyseras och tolkas och bedömas efter en längre tid för att kunna dra riktiga slutsatser.
Jag er inte emot fransk/amerikansk korsning. Jag har heller inget emot amerikansk korsning.
SvaraRaderaHistoriskt sett så har de ju helamerikanskt funkat bra på ston.
Moni Maker, Peace Corps, Giant Diablo, Ilaria Jet m.m.
Kanske världens bästa avelston Graceful Touch, Amour Angus.
Hade inte Muscles Yankee 2 av 12 finalisterna i fjolårets Stochampionat (2an och 3an)?
Statistik som sagt....