Om att sluta på topp

Jag läste en riktigt bra krönika i en av lokaltidningarna i helgen. Den handlade om att sluta på topp och riktade sig till idrottare. Det var Tomas Ruuth på Västerbottens Folkblad som knåpat ihop raderna.

Det har nog inte undgått någon att Peter Forsberg valde att sluta med sin ishockeykarriär för en dryg vecka sedan. Kommer man som jag från Öviktrakterna, så är det givet att det inte funnits någon ishockeyspelare som varit större än Peter. Jag tror att det även utanför Övik finns de som också kan skriva under på detta.

Nej, han slutade inte på topp. Han älskar sin sport och för honom fanns det inget roligare än att spela ishockey. Han ville nog försäkra sig om att han inte slutade "för tidigt". Tänk att få gå och gräma sig över att man inte höll på ett år till. Att man inte gjort allt man kunde för att försöka komma tillbaka. Det handlar inte om pengar eller att bevisa något för någon annan, utan för att göra det som är det roligaste han vet.

Att sluta på topp är som:

• "Åååh, vilken god middag! Jag slutar äta efter förrätten, så jag inte blir mätt och kanske besviken."
• "Yes! Min häst vann Elitloppet. Nu är karriären över, eftersom det inte finns större lopp kvar att vinna i Sverige."
• "Mitt fölsto lämnade en kriterievinnare! Nu tar vi henne ur avel."

Numera bor jag i Västerbotten och då aktualiserar det sig med lite Västerbottniska exempel.

Hur många har inte ansett att Anja Pärson passerat zenit på sin karriär? I förra veckan tog hon ändå två alpina VM-brons. Dessa skulle hon har varit utan, om "folket" hade fått besluta om hennes liv. Varför missunna Anja att hålla på med det som är "hennes liv"?

Jens Byggmark är en annan Västerbottning. Han är fortfarande ung, men han var nära att inte ens få vara med i VM-truppen. Svaret på detta, ett VM-silver!

Björn Ferry är en Västerbottning som förmodligen och förhoppningsvis har många år kvar i toppen. Frågan är om han kommer att vinna OS-guld igen? Björn har uttalat sig att han tänker fortsätta med skidskyttet så länge han bara kan, eftersom det inte finns något roligare.

Jag avslutar med att citera Tomas Ruuth:

"En all­män upp­fatt­ning är att man ska slu­ta på topp. Men att slu­ta på topp är egent­li­gen bara en slump. Id­rot­ta­re slu­tar när de är less och den tid­punk­ten kom­mer oli­ka för oli­ka id­rot­ta­re."

http://www.folkbladet.nu/238723/2011/02/19/att-sluta-pa-topp-ar-en-slump