måndag 28 februari 2011

Lördagspoäng & kommentar

Jag var helt däckad i influensan i helgen. Helt slut...

Här kommer de fyra sista hingstarnas resultat från värderingen i lördags.
Olympic As, 52p, lågt
Daddy Joe, 49p, lågt

Zapdos Håjt, 40p, mycket lågt
Neon P.E., 30p, mycket lågt.

Fick en kommentar av "Anonym" på ett tidigare inlägg, vilket får utrymme för ett svar här idag.

Varför är svensk avel så fokuserad på Hingstarna??
Det kan jag inte svara på, eftersom jag inte upplever att det är så.
Asvt tycker att det är bättre att betäcka ett sto efter Buck newton med 82 i Avelsindex med Going Kronos än att betäcka Dame Lavec med Underberg.
Jag känner inte till att ASVT skulle ha den inställningen. Varifrån kommer detta uttalande?

Om du är ute efter varför Svensk Travsport gör avelsvärdering för hingstar, men inte för ston? Det är nog mest av praktiska skäl. Det känns något enklare att premiera hingstarna som kan få drygt 100 avkommor per år, jämfört med samtliga ston som vardera kanske maximalt får 10 avkommor på en livstid. En hingst som är fullbokad sina fyra första år i aveln hinner få drygt 400 avkommor, innan det går att utvärdera hans kapacitet som avelshingst.
Kan någon förklara för mig varför man inte ger poängen för de olika delmomenten??
Jag vet inte svaret på detta heller.
Hur jag än vrider och vänder på poängen kan jag inte förstå hur Quito Gold kunde få 55 poäng mot Underberg som fick 56. Eller att magnifik Sund fick samma poäng som gentleman. Kanske kan Håkan ge oss någon förklaring?
Jag har inte läst de fullständiga protokollen, så jag har faktiskt ingen aning. Anderberg har faktiskt en tredjeplats från ett Gr 1-lopp som 3-åring, vilket många av de andra värderade hingstarna saknar. Jag tycker han har en bra hästamning också. Det kan finnas orsaker som anges i protokollet som jag inte känner till.
Varför ger man inte hingstarna begränsad rulle om man är så rädd för dem nya hingstarnas inverka på svensk avel?

Ex

Mycket lågt 10 ston
Lågt 20 ston
Medelmåttig 40 Ston
Högt 150 Ston
Mycket Högt 150 Ston

Då skulle den genetiska betydelsen inte ha så stor inverkan, eftersom dem allra sämsta hingstarna blir kasserade fortare.
Jag skulle tycka att det vore en intressant väg att testa. Jag vet att de har något liknande i Frankrike med vissa hingstar som är maximerade till 60 ston. Kanske någon EU-regel som sätter stopp? (Jo, jag vet att Frankrike är med i EU, men de kör ändå med sina egna regler i vissa fall.)
Till Håkan: I din statistik har du då tagit någon hänsyn till förutsättningarna för dem olika kategorierna hingstar?
Detta var Staffan Philipssons statistik. Han har helt simpelt utgått från vilken bedömning som hingstarna har fått vid avkommeprövningen. Deras bevisade förärvning.
Hade jag ägt tex Dame Lavec hade jag aldrig betäckt den med Bowling Inferno utan kanske med Donato Hanover eller Ready Cash? Sedan finns det ytligare en aspekt. Hur stor andel av dem bästa hingstarnas avkommor kontra dem sämsta hingstarna hamnar i proffsträning?
Jag förstår hur du menar. I allt avelsarbete finns också en miljöaspekt, framförallt inom travhästaveln. Det handlar om allt från att fölungarna föds i olika miljöer och får olika förutsättningar från dag 1 tills de stora loppen skall köras. Utfodring, träningsmöjligheter, daglig vård, o.s.v. Jag som uppfödare försöker påverka det som jag kan för att allt ska vara så nära 100% som möjligt. Det är väl lite så att de flesta hingstarna får "de ston som de förtjänar" och det är väl också vad du säger?
Då blir inte statistiken rättvis eller har jag fel?
Helt rättvist kan det aldrig bli och det får vi nog acceptera. Precis som all annan statistik inom travet med körsvensligor, tränarligor o.s.v. Det går väl inte att jämföra kuskarnas/tränarnas prestationer, eftersom de inte har likvärdigt material?
Det blir som att jämföra snitt betygen mellan Svenska och etiopiska skolor. För den delen tror jag inte att de svenska barnen är smartare en vad dem Etiopiska barnen är. Samtidigt behöver inte något svenskt barn springa två mil till skolan varje dag. Av den anledningen kommer Sverige aldrig bli bättre i långdistans löpning. Vad säger det om förutsättningar?
Jag tycker inte att det var en relevant jämförelse. Det visar sig emellanåt att det finns hingstar som INTE klarar av att leverera, trots att de fått förutsättningarna. Å andra sidan finns det hingstar som klarar av att leverera, trots sämre förutsättningar. Det finns genom BLUP idag parametrar som har väldigt hög bevisad arvbarhet. BLUP tar hänsyn till stomaterial, om jag inte är felunderrättad.

(Såg för länge sedan ett TV-program som jämförde danska och kenyanska ungdomar som var löpare. Den skillnad som de fick fram var att kenyanerna hade vader/underben som gav dem bättre "ekonomi" i löpningen.
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/friidrott/article33316.ab)


Jag tycker svensk uppfödning har hållit en mycket god utveckling de senaste decennierna.
Det finns kurvor som visar på att varje kull blir i genomsnitt en längd bättre för varje år och inget tyder ännu på att den kurvan har börjat plana ut. Vi har gjort avelsframsteg och förhoppningsvis kommer vi att fortsätta så. Trots att vi har en mycket mindre population är exempelvis Frankrike, står vi oss starka internationellt. Jämför vi med fullblodsaveln i världen, så har de tidsmässigt inte utvecklats sig överhuvudtaget de senaste decennierna. De har kanske redan nått sin fulla kapacitet?

2 kommentarer:

  1. Inom fullblodsaveln har Frederico Tesio varit en idol och förebild för många uppfödare. En man som förespråkade inavel, inavel och åter inavel. Med en sådan inställning är det inte så konstigt om rasen ganska snabbt stagnerar.

    SvaraRadera
  2. Tjusningen med travhästavel är just att det inte finns någon självklar formel för hur man ska få fram "den perfekta travhästen". Kan inte du,Håkan, ta fram exempel på det? Vi har ju dels de som mäter olika vinklar osv, sen har vi de som går på x och y faktorn, de som hävdar 25% franskt osv. Som uppfödare måste man våga testa sina idéer, själv tror jag på snabba tider och att själva uppfödningen har stor betydelse.

    SvaraRadera