Anonym: "Oj Oj.
Ja i denna artiklen så skrivs det om det som de flesta redan vet..men som ingen skriver om (eller).
"Frankrikes bästa stopark."
Ja vilken hingst hade inte lyckat med de förutsättningarna?
Att de inte oftare finns statistik i Sverige för de hingstar som det annonsera om över vilka blup tal på stona deras hingstar betäckt (förstår ju att Menhammar inte vill visa det för tex From Above...). I alla fall ett tal som är grymt viktigt men som ofta inte beaktas."
Jag hävdar att det ändå krävs att en hingst har avelskraft för att kunna lyckas ändå. Det går delvis att "matcha" en hingst, men inte helt. Generellt är väl arvet ca 40% och miljön 60%. Nu har Coktail Jet bevisat att han även fungerar med annat material i andra länder. Det finns flera exempel på hingstar som fått chansen med bra ston och misslyckats också. I just Frankrike blir det lite speciellt, eftersom just Dubois tidigare nästan var ensam om det amerikanska inslaget. Det var knappast en nackdel?
Vem skulle annonsera om "Min hingst är sämre än ni tror! Han har bara fått bra ston!". Ingen, och det vore korkat att göra så. Snitt BLUP finns på Blodbanken Pro (uppdateras varje kvartal) för den som är intresserad. Eftersom du nämner From Above, så kan jag meddela att hans snitt BLUP för ston rankas som,
f. 05 - 19:e plats, 100,7
f. 06 - 31:a plats, 100,6
f. 07 - 24:e plats, 102,2
Han har fått ston "över medel", men ändå inte enbart superston. Sedan ska man också ha i åtanke att BLUP korrigerar för "stomaterial".
Jag fortsätter där jag slutade igår. Anders Lindqvist skrev i sin blogg på atg.se:
"Kom bara inte till mig och säg att det är lätt med avel."Nej, det är inte lätt med avel och det konstaterade jag redan igår. Samtidigt, så vill jag påstå att det är dumt att göra aveln ännu svårare än den redan är. Man kan om man vill "slumpmässigt" välja vilka individer som man vill para, men då är det inte längre avel utan reproduktion. Förökning av populationen, utan avelsmål.
Det finns uppmätta arvbarheter på travhästar som är relativt höga. Om man systematiskt utgår från dessa parametrar, så inbillar jag mig att man har större möjligheter än slumpen. Vi måste ha ett urval bland individerna för att kunna bedriva avel. Det säkraste urvalet gör man utifrån vad individen själv har lämnat för avkommor. Innan individen lämnat avkommor som kan bedömas, så ligger tyngdpunkten i första hand på unghästprestationer strax före härstamning.
Exempelvis, så är Super Arnie en av de bästa förärvare som stått i Sverige genom tiderna. Få hingstar har under så många år klarat av att lämna avkommor som hävdat sig i kulltoppen varje år. Hög startprocent och fin statistik under alla säsonger. Ändå, så har Super Arnie lämnat många hästar som inte blivit miljonärer, inte blivit kulltoppar och inte ens kommit till start. Jag tycker ändå att det varit ett "säkert val" att satsa på Super Arnie under dessa år. Han är en bevisat bra avelshingst, vilket jag tror de flesta (alla?) är överens om.
Möjligheterna borde väl vara bättre med en bevisat bra förärvare, än en bevisat dålig förärvare?
Oprövade hingstar är såklart svårare. Jag är av uppfattningen att det är bättre chanser för en individ som har bevisat att han har gener som presterat, än att chansa på en individ som inte har presterat. Det kan alltid finnas orsaker till att en individ inte har presterat, men då snackar vi verkligen om antaganden och gissningslek på ögonbindel. Den individen kan vara bättre, men urvalet bland dessa individer är mycket större. Vilken av de flera hundra välstammade och "lovande" hingstarna hade klarat att prestera hela vägen till toppen? Den som hållit på med trav några år, vet hur svårt det är att lyckas hela vägen. Vilka individer har "hjärta och hjärna" för att nå toppen? Jag tycker att det är billigare att låta andra prova vilka av de oprövade utan bevisade prestationer som lyckas. Jag tycker att avel är tillräckligt svårt ändå! En individ som har presterat bör bära på gener för prestation, även om vi inte vet om individen kan förärva den. Det borde vara bättre chans att "träffa rätt", än om man tar en individ som vi varken vet om den har gener för prestation eller om den kan förärva.
Hej.
SvaraRaderaJag följer din blogg, alltid intressant, men en sak undrar jag över.
Det har du inte skrivit om ännu?
Det jag vill ha i en uppfödd individ, är förmågan att kunna vinna från dödens. Det snackas om hårdhet (då oftast fysisk), tidighet och snabbhet. Man kan anta att vissa hingstar oftare lämnar sådana än andra, Tex From Above Juliano Star. Men hur är dessa i psyket, kan man genom att veta hästens psyke, humör, beteende ana arvbarhet. Och stoet då. Kan veka, rädda, nervösa, märrar med låg rang i kullen avla fram dugliga hästar eller skall dom bort? Jag menar, en hyggligt (bra?) stammad märr utan resultat. Eller en mindre bra stammad med resultat. Vem borde man satsa på?
När det gäller ston så är enligt min mening stam före resultat. Betäcker hellre en riktigt välstammad dam än en dam utan stam men med miljoner intjänat.
SvaraRaderaJag tycker att stonas prestation räknas för lite vilket gör mig lite irriterad. Ett sto kan man "slänga in" i avelsboxen utan att ha tagit ett enda steg på travbanan.
SvaraRaderaFör många är det enbart stammen som räknas, verkar det som i alla fall.
Avel är inte lätt men det är kanske lite som en tårta. Men stam, prestationer, exteriör är saker som bör finnas.
Intressant blogginlägg!
Nu är jag ingen riktig expert men jag har en tumregel som jag tror fler borde använda sig av, framförallt de som föder upp för eget bruk om de vill ha dugliga tävlingshästar.
SvaraRaderaDet är att bara använda sig av märrar från de sju mödernelinjerna som omnäms exempelvis i Champion-böckerna (både den "gamla" och den senare varianten).
De kan ju för den skull se vettiga ut i exteriören men stammen är viktigast ändå. Det var någon som sa "att även om polerar skit, så är det ändå skit"
Och i viss mån tror jag det är rätt tänkt.
En kompis och jag hade lite att göra en dag och gick då igenom stortränarnas hästar (Goop, Svanstedt, Stig H och det var någon fler) och matchade dessa mot Blodbankens stamtavlor och kunde konstatera att av 2-3-4-åringarnas resultat så stod dessa mödernelinjer för, jag tror det var närmare 70 procent av det inkörda pengarna, mot 30 för övriga mödernelinjer. Och det var OAVSETT fadershingst.
Jag har varken råd eller lust att ta de värsta hingstarna eller för den delen köpa de värsta märrarna, men jag har fött upp 4 hästar med andra klassens hingstar, men på (i mitt tycke)rätt stammade märrar, av inte så hög klass men med rätt möderne. Av dessa så bröt en benet och dog i mars som fyraåring (5 starter-en tredjeplats), en var vind och skev när hon föddes, men gick ändå premie innan hon togs till avel, medan de andra två har sprungit in över 500 000 sammanlagt, i amatörträning dessutom.
Jag är som sagt ingen stjärna på det här ändå har det gått skapligt.
Det sunda förnuftet säger ju att om man ser klara fakta om något, så borde det ju minska oddsen litegrann att använda sig av den informationen...
Min tanke är den att OM jag vore proffs skulle jag beakta detta noggrant för att underlätta för mig själv.
Eller om jag hade omåttligt mycket pengar så borde det inte vara så svårt att få till en RIKTIG häst.