Bloggeri...

Förra inlägget skrevs den första april och där lovade jag att återkomma på måndag med lite kommentarer som jag fått per telefon. Det var inte menat som ett första aprilskämt, utan tanken var att jag skulle återkomma på måndag. Det var bara det att jag inte hann med att skriva... Så kan det gå.

Avril Blagues (April Skämt) har tydligen avblåst affären med att få Maharajah uppstallad på Haras Nationaux...

Från Frankrike kom också samtalet per telefon. Tur för mig att det var svensktalande Anders Lindqvist i andra luren. Han talar ju dessutom ungefär samma dialekt som mig efter sina år i Västerbotten och Ångermanland.

- Har du läst min senaste blogg?, undrade Lindqvist.
- Nej, tyvärr hade jag inte gjort detta när han ringde.

Många är de kända och kära hästkarlarna som lämnat oss den senaste tiden. Synd att inte vårt travmuseum i Årjäng inte haft tid och resurser att spela in några timmar av alla dessa mäns bästa minnen.
Det är mycket av travsportens historia som gått förlorad med dessa män.

Jag kan enbart instämma. Oj, så mycket kunskap och historia som följt med dessa hästkarlar ner i gravarna. Framförallt väldigt mycket roliga historier...

Travronden kommer regelbundet ut med extrabilagor. Jag tycker vår sport borde ha råd att några gånger om året låta extrabilagor vara en hyllning över de kända hästar och hästmänniskor som tyvärr lämnar oss.
Det finns tusentals och åter tusentals bilder plus text i deras arkiv som går att använda.

Jag skulle liksom Anders se framemot dessa bilagor. Inte för att jag vill att de kända hästarna och hästmänniskorna ska dö, men vi ska alla den vägen vandra. Att få minnen från dessa vore värdefullt att kunna spara. "Nätet" kan ersätta det mesta, men i detta fall föredrar jag absolut fortfarande det tryckta mediet. Det känns tryckt...

Det andra som Anders ville att jag skulle puffa för var, Göte Östlund. 

Till sist ett hedersomnämnande till min gamle vän Göte Östlund.
Göte har verkligen haft sitt finger med i den moderna travhästen. Det var Göte som sålde Armbro Glamor (mamman till Coktail Jet) till familjen Dubois.
Göte ägde även Carlisle, som var morfar till Baltic Speed (som ju är ju far till nyss bortgångne avelsmatadoren Valley Victory).

Dessutom ägde Göte ABC Freight, pappan till Garland Lobell.
Garland Lobell är i sin tur far till topphingstarna Andover Hall, Conway Hall och Angus Hall.
Så sannolikheten att ni i stamtavlan på er häst har en häst som varit ägd av Göte Östlund är mycket stor.
Göte Östlund måste bara vara bäste svensk i just den grenen.

Förresten. Varför har inte Göte Östlund fått Avelsföreningens Guldnål?

Själv kommer jag faktiskt ihåg ett antal "Rozz"-hästar. Framförallt Abbey Rozz, men även senare år den lokale snackhästen på Solänget Jaguar Rozz. Tyvärr presterade han aldrig i närheten av vad han lovade. Jag ska vara ärlig och erkänna att jag inte kan statuterna för Avelsföreningens Guldnål, men om Göte uppfyller dessa hoppas jag att han föräras med en sådan.

Anders ramlade in på en annan viktig sak under vårt samtal. Alltför ofta, så glömmer vi bort att ära och uppskatta personer under deras livstid. Det är bättre att besöka vänner och bekanta medan de lever, än att komma på deras begravning. (om man ska hårddra det)

I sin blogg på atg.se (som det inte går att länka till) berörde Anders skillnaden mellan Carpe Diem och Coktail Jet. Lite träffad kände jag mig, i och med att jag förespråkar unghästprestationer och härstamning på avelshingstar. Anders som känner de franska hingstarna långt bättre än mig pekade på att Carpe Diem hade en klart bättre far, mor och unghästprestation än Coktail Jet. Med facit i hand, så blev Coktail Jet den klart bättre avelshingsten. Han avslutar med en slutsats.

Slutsats: Kom bara inte till mig och säg att det är lätt med avel.
Trots det är jag övertygad om att Frankrikes nästa avelschampion blir Ready Cash. Detta för att han får betäcka alla de fina stona här i Frankrike med Coktail Jet som far, farfar eller morfar.

Jag kan direkt skriva under på att det inte är lätt med avel...eller trav heller. Hade vi givna lösningar på allt, så vore det dötrist! Jag lockas alltid av att leta orsaker till varför det kan ha blivit på ett eller annat vis.

Anders kanske skriver en del av svaret på "gåtan" Carpe Diem - Coktail Jet i sin slutsats. Jag känner själv inte till skillnaderna i stomaterial som hingstarna har fått arbeta med, men jag vet att familjen Dubois förmodligen har Frankrikes bästa stopark. Krydda detta med familjens enastående skicklighet att träna fram topphästar, år efter år... Det är förmodligen inte hela sanningen. Det kanske fanns miljömässiga orsaker till att Coktail Jet inte hävdade sig i paritet med Carpe Diem som unghäst? Coktail Jet var inte alls dålig som unghäst, utan har bl.a. en Grupp 1-seger som 4-åring.
En annan teori, kanske var Coktail Jet för "amerikansk" för den franska typen av unghästtävlande? Hans Grupp 1-seger togs på italienska San Siro i Gran Premio d'Europa över 2100m. Han tog även en italiensk Grupp 2-seger som 4-åring i Gran Premio Citta di Torino. Kanske gjorde hans blod sig bättre i nästa led på de franska stona för just den franska tävlingsmodellen?

Som sagt, det ÄR INTE LÄTT med avel. Däremot anser jag att man inte behöver göra det ännu svårare än det redan är. Det finns idag relativt höga uppmätta arvbarheter inom travhästaveln. Dessa är ingen "sanning", men det är ändå en vägledning. Visst kommer det att finnas de som är undervärderade pga olika orsaker. (även övervärderade) Även om arvbarheterna är höga, så är det ingen garanti för att lyckas. Det mesta är ändå upp till tränaren att förvalta de gener som står i boxen. Eftersom två helsyskon i snitt har 50% samma gener, så inser vi redan här att det är svårt att få säkra kort på vilken kapacitet individen bär på.

Nu skulle jag försöka skriva något kort om urval och avel, men det tenderade att bil ganska långt. Vi tar det imorgon istället... Ses då, samma tid - samma plats.