Presterande ston

"Bra ston som tjänar massor med miljoner och tävlar till de blir gamla blir aldrig bra i aveln." Har ni också hört detta påstående? Jag har hört det flera gånger. Ligger det någon sanning i detta? Det är såklart tidskrävande att göra en omfattande undersökning, men jag ska komma med lite resonemang och exempel kring detta. Jag kanske är ute och cyklar som vanligt i mina resonemang, men såhär tänker jag i alla fall.

NEALY LOBELL - järnladyn som deltog i FEM raka Elitloppsfinaler och var prisplacerad samtliga gånger mellan 4- och 8-års ålder. Hon gjorde 114 starter och inledde karriären i Nordamerika som 2-åring med 13 starter. Hon gick till avel med nästa sju miljoner på kontot. Få ston har tävlat så hårt och framgångsrikt som henne. Vad har hon lämnat i aveln? 9 avkommor.

Tre miljonärer
- Herr Jägermeister, *1.10,7ak - 4.421.627 SEK
- Blue Canyon, 1.12,3ak - 1.326.200 SEK
- Super Queen, 1.12,2ak - 1.037.890 SEK

Tre "startande"
- Macarena, 1.14,8ak - 107.500 SEK
- Jula Nettan, 1.17,2m - 28.500 SEK
- Sugar, 1.17,0ak - 24.276 SEK

Tre ostartade

Hennes avkommor har i snitt tjänat 771.777 SEK. Hon har alltså på nio avkommor lämnat tre miljonärer (33%). Att få tre miljonärer klarar inte många avelshingstar, trots att de fått flera hundra avkommor.

Exempel på hingstar, (svenskfödda avkommor)
Malabar Circle Ås - ca 200 avk i startbar ålder, en dubbelmiljonär.
Gidde Palema - ca 500 avk i startbar ålder, två miljonärer.

Andra fina tävlingsston:

Grades Singing, 148 starter och 17 miljoner
11 avkommor - 9 startande - 1.050.906 SEK/avk
Smashing Victory, 1.11,1ak -  8.329.547 SEK.

Ina Scot, 90 starter och 20 miljoner

5 avkommor - 3 startande - 563.419 SEK/avk
Paul November, 1.10,5ak - 2.067.168 SEK

Ja, det var några exempel i alla fall. Det finns säkert fler, liksom det finns exempel på ston som har totalt misslyckats också. Det handlar ofta om orimliga krav. Kan man förvänta sig att alla avkommor till Nealy Lobell ska bli lika bra som hon själv har varit? Alla avkommor efter Viking Kronos blir inte heller superbra.

Andra orsaker som gör myten om att presterande ston inte blir bra i aveln.

- NÄR har stona presterat. Ofta har ston som tävlat upp i åldrarna inte så vassa unghästmeriter. De kanske tjänat sina pengar som "äldre ston" och arvbarheten på dessa prestationer är nästan obefintliga.

- AVELSFRAMSTEGET missgynnar de ston som går till avel som 8-, 9-, 10-åringar. Eftersom genomsnittet för varje svenskfödd 3-åringskull blir en längd bättre per år. Då blir det "5 längder" tuffare för det som som går till avel som 10-åring, jämfört med stoet som går till avel som 5-åring.

- ANTALET avkommor blir också oftast färre för det sto som går till avel som 10-åring, jämfört med det som avelsdebuterar som 5-åring.

Jag har också hört talas om att bra tävlingsston sällan blir bra mödrar, men istället lyckade som mormödrar. En sak som man ska ta i beaktning är att ett sådant sto oftast får betydligt fler avkommor som "mormor", än som "mor".


Jag skulle inte rata en häst "på grund av" att den har en framgångsrik mor (som unghäst) i alla fall...sedan kanske det blir "överpris" på en sådan avkomma, men det är en helt annan historia.