Reflektioner

Lite reflektioner med lite distans. Vissa saker tar tid för att sjunka in.

Stoner Creek - det som slog mig mest där var de hårda markerna. Jag tror inte att det är bra att föda upp hästar på mjuka marker. Benen behöver härdas. Johan Hellander berättade att de utan problem kunde köra med bilar i hagen och utfodra hästarna. Det blev inga spår ens av bilarna. Marken var verkligen stenhård.

ACL & Goya - "Goya" berättade om att han upplevde ett problem i att många som säljer hästar på auktionerna korrigerar sina hästar för mycket för att få raka ben. Visst är det bra med raka ben, men det avslöjas när hästen rör på sig om den blivit för korrigerad. Då är det sämre med raka ben, än ett okorrigerat framställ. Raka ben säljer dock bättre, även om det bara är kosmetiskt.

Kentuckiana - det var lite intressant att höra Bob som var ansvarig för 1-åringarna berätta. Först hur noga de var med foder och motion inför auktionerna för att få hästarna i så perfekt skick som möjligt. De motionerade hästarna i bl.a. Horse Walker för att ha kontroll. Sedan tog de tillbaka hästarna efter auktionen för att åter tämja dem, innan de fick gå i en hage med andra hästar. Bl.a. använde de longering.

Walnut Hall - inget kan såklart mäta sig med mötet med Valley Victory resp. Garland Lobell. Steve Katz berättade om deras röntgenprogram. När fölen är 10 månader är det obligatorisk röntgen i samtliga leder. De har tillgång till de bästa veterinärerna och alla med OCD opereras. Det görs vid 10 månaders ålder för att de ska få maximal återhämtning inför auktionerna. Får någon en chip-fraktur senare, så opereras den då i så fall.

Öronproppar - köpte på en väns inrådan öronproppar gjorda av fårskinn. De blev uppskattade hemmavid, eftersom de inte syns på samma sätt som vit bomull. Jag tror att det är skönare för hästen också. Dessutom så lossnar det inga "bitar" som det kan göra från bomullen. Det var lite kul när de på hästshoppen tog fram öronpropparna och det låg förpackade tre och tre. "In scandinavia the horses only have two ears", försökte jag. De hade varit så förutseende att packa med en extra propp, utifall man skulle tappa den ena. Socktillverkare...här har ni något att ta efter!

Sopsortering - här i Umeå är det sopsortering i stor skala. Allt ska sorteras både hemmavid och på hamburgerrestaurangen. Med tanke på hur stort USA är i förhållande till Sverige, så känns det lite fjuttigt...eftersom jag inte sett minst ansträngning till sopsortering under vår USA-resa. Kanske en affärsidé att starta sopsortering i USA?

Flygsäkerheten - när vi checkade in på Arlanda fick vi två gånger förhöras om vårt bagage. Ett tiotal frågor om allt från vem som packat vårt bagage, vart bagaget förvarats till om det fanns något föremål som såg ut som ett vapen eller kunde användas som vapen. När vi landade i USA fick vi lämna fingeravtryck och svara på ett antal frågor om vår vistelse. Motsatt, när vi åkte tillbaka. Inte en enda fråga om vi hade vapen eller vem som packat väskan...

Frukosten - var av varierad kvalité. Den personliga favoriten hette "Fresh Start" och serverades på hotellet. Två sorters melon, annans och vindruvor uppskurna på tallriken, tillsammans med vaniljyoghurt och en muffins. I like!

Sällskapet - återigen vill jag tacka alla medresenärer på resan. Utan dessa hade resan varit fattigare. Alla skötte sig utmärkt och vi hade jättetrevligt tillsammans. Jag kommer att sakna våra middagar... Så ett tack till alla ni som förgyllde vår (min och Tages) resa och tack Björn Ljungek som var vår ciceron och reseledare.

Jetlag - trodde att jag var rätt ute med min sömncykel, men lite mosig känner jag mig. Nu tror jag dock att det är på rätt väg.

Trevlig helg!